Texter

Text 1

Din kund? Din kund, din kund? Jag vill inte vara din kund, fattar du, det är inte det jag vill vara. Du fattar ingenting, jag hörde dig sjunga. Jag har aldrig känt så här. Du har fått mig att känna saker som jag aldrig har känt. Och fått mig att drömma och fantisera. Och fått mig att bli kär i dig. Jag är det. Jag är kär i dig, jag hörde dig sjunga och jag fick gåshud. Fattar du, gåshud. Och jag fick gåshud förgäves. För du är inte kär i mig. Det här är det dummaste jag gjort! Dummaste någonsin, glöm allt jag sagt!

Text 2

Du tror bara att du är så jävla speciell och ensam med allt du känner i världen! Att du är så fruktansvärt utvald och står över alla andra med dina jätteegna tankar! Som om just du skulle vara så jävla originell och inte likna nån annan. Som om just du har haft en så alldeles speciell barndom och så alldeles särskilt synd om dig! Men du vet ingenting om mig! Ingenting! För du frågar fan aldrig, aldrig, aldrig! Men om du vill… Om du fortfarande vill vara det minsta min kompis… Så kan jag berätta att jag har en alldeles vanlig liten maskerad i mitt alldeles vanliga lilla hem med alla dom vanliga killarna och tjejerna som kommer vara där… Vi ska dricka lite rödvin, snacka och skratta, kramas och pussas, klä ut oss lite småtokigt och lyssna på alldeles vanlig jävla musik… Och du är så inihelvete hjärtligt välkommen dit! Klockan sju hemma hos mig ikväll!

Text 3

Jag var obehärskad nyss och uppförde mig taktlöst. Men ni är inte som alla andra, ni står över andra och är ren, ni förstår hur det egentligen är… Det är bara ni som kan förstå mig. Jag älskar er, innerligt, oändligt mycket. Jag kan inte leva utan er! Å min älskade! Min käraste! Ni har sådana underbara, fantastiska, otroliga ögon, som jag aldrig har sett hos någon annan kvinna/man… Det är första gången som jag talar med er om min kärlek, och det är precis som om jag inte var på jorden utan på en annan planet. Men det är tydligen ingen idé. Man kan ju inte tvinga någon att tycka om någon… Men jag tänker inte tolerera någon rival som får min lycka… Det gör jag inte… Det svär jag på vid alla helgon, om jag får en rival så dödar jag henne/honom… Ni är så underbar!

Text 4

Zeus ska veta, han som alltid ser allting, att jag har svårt att tiga när vår stad ser ut att vackla till och hotas av en katastrof, och inte heller kan en landsförrädare hoppas vinna min vänskap eftersom jag vet att staten är det säkra skepp som räddar oss; om skeppet seglar tryggt, då kommer vännerna. På den principen bygger jag min politik. I enlighet med den har jag nu fattat ett beslut som gäller Oidipus två ättlingar. Eteokles, som utmärkt sig för tapperhet i strid och offrat livet för sitt land, ska bli begravd med iakttagande av varje rit som underjordens hjältar är förtjänta av, men brodern, det vill säga Polyneikes, han som återvände till sin hemstad ur exil och tänkte bränna den och templens trästoder och rentav tänkte dricka sina fränders blod och sälja folk som slavar till en annan stad – honom har jag förbjudit alla i vår stad att lägga i en grav och spilla tårar på. Hans kropp ska ligga obegravd och ätas upp av fåglar och av hundar tills de slukat allt. Så länge jag finns till ska inte uslingar belönas mer än de som lever rättfärdigt. Men den som uppträder lojalt i liv och död mot Thebe, han kan räkna med min välvilja.