Nina och Karin hjälper människor att leva fullt ut

Nina Alfredsson visste redan som barn att hon ville arbeta i vården.

— När mina kompisar ville bli flygvärdinnor ville jag bli sjuksköterska. Att jobba med människor var det som lockade.

Karin Gydell håller med:

— Jag ville också ha ett jobb där jag fick möta människor och göra skillnad.

Nina blev först undersköterska och sedan sjuksköterska. Hon jobbade bland annat på infektionskliniken och länge på kirurgen innan hon 2007 kom till det mobila onkologiska teamet, som 2010 blev det palliativa konsultteamet, PKT.

Karin började jobba inom strokevård och neurologi, blev tumörsjuksköterska och fick mer kontakt med patienter med maligna tumörer och med den palliativa vården. När en kollega gick i pension blev det en öppning för Karin i det palliativa konsultteamet.

Och de har blivit kvar, för de stortrivs med jobbet.

Mix av medicin och mänsklighet

— Det handlar om mixen av medicin och mänsklighet som gör att jag trivs så bra med jobbet, säger Nina. Vi har tid i mötet att se personen och familjen som vi arbetar med.

— Vi har flera viktiga uppgifter: att skapa god symtomlindring, ge trygghet i en svår situation och bibehålla livskvaliteten, menar Karin. Vi hjälper människor att kunna leva tills de dör.

En expertresurs i vården

De arbetar direkt med patienter och närstående, och PKT fungerar också som expertresurs i den allmänna palliativa vården i Halland.

— Vi stöttar våra kollegor på sjukhusets avdelningar och i primärvården, och vi jobbar väldigt nära den kommunala hemsjukvården, säger Nina.

De allra flesta föredrar att få hjälp i sitt hem om det går, och det finns stora möjligheter att ge en lika kvalificerad vård där som på sjukhuset.

— Vi har en utvecklad hemsjukvård som kan erbjuda i stort sett samma symtomlindring som man kan få på sjukhuset, säger Karin. Den kommunala hemsjukvården är helt otrolig.

Nedslående jobb?

Karin och Nina får ofta frågor om det inte är väldigt nedslående att arbeta med palliativ vård. När de nämner sitt jobb kan det bli tyst i sällskapet…

— Det finns naturligtvis tunga situationer, till exempel när vi hjälper svårt sjuka unga patienter som kanske har små barn. Men vår roll är ju att med all vår kunskap göra situationen bättre, och det finns alltid saker vi kan bidra med, säger Karin.

— Jag måste ju landa i att det inte är min sorg att bära, men att jag kan stötta, hjälpa och ge hopp och lindring, säger Nina.

Teamet är viktigt:

— Vi har en god sammanhållning i ett prestigelöst team. Vi kan prata av oss med varandra. Vi känner varandra väl och kan stötta om det är tungt. Och vi har väldigt roligt på jobbet och skrattar mycket, både med arbetskamrater och med patienter och närstående.

Palliativ vård i många år

Den vanligaste missuppfattningen som Nina och Karin möter är att palliativ vård är vård i livets absoluta slutskede, när det bara handlar om dagar eller kanske veckor innan man ska dö.

— Vi vill bredda den bilden. Nya behandlingar gör att man kan leva längre med svår sjukdom och ha symtom under vägen. Vi kan träffa patienter och hjälpa dem med palliativ vård i flera år.

Det handlar om att patienten ska kunna leva så bra som möjligt livet ut trots allvarlig sjukdom eller tillstånd där livet är hotat. Palliativ vård är alltså inte begränsad till livets sista tid, utan den kan påbörjas tidigt i sjukdomsförloppet och pågå parallellt med annan vård och behandling. Det kan handla om dagar, veckor, månader och år.

Vad ska man då ha för egenskaper för att trivas i den palliativa vården?

— Man behöver ha fingertoppskänsla för vem det är man har framför sig, var de är i sin process. Det gäller att hitta det som är viktigt för att de vi ska hjälpa ska få så god livskvalitet som möjligt, säger Nina. Det gäller att få till en bra helhet med hjälpmedel, mediciner och olika insatser.

— Det är en snabb verksamhet där vi behöver vara flexibla och hitta lösningar. Om våra patienter och närstående har det jobbigt måste de få hjälp ”nu”, säger Karin. Man kan inte vara fyrkantig när man jobbar med palliativ vård.