Texter

Text 1

Jag är överraskad. Det medger jag. Men säg mig en sak. Uppriktigt sagt, väntade du dig verkligen att jag skulle falla ihop av samvetskval? Om du ville sluta sprida din kvinnliga visdom över mig så ska jag berätta nånting för dig: jag skiter i det. Jag skiter i om hon ska ha barn. Jag skiter i om det blir ett barn med två huvuden. Äcklar jag dig? Slå mig då! Men kom ihåg vad jag sa förut, va? I elva timmar har jag suttit och sett på när någon jag tyckte om låg och dog. Hon var ensam. Och när jag går där bakom kistan på torsdag kommer jag också att vara ensam. För det där aset, hon kommer inte att skicka henne en blomsterkvast, det vet jag! Och du tror att jag ska bli imponerad bara för att den där elaka, enfaldiga flickan ska ha barn! Jag kan inte tro det! Jag kan inte! Föreställningen är slut. Lämna mig i fred nu. Gå din väg!

Text 2

O, om jag hade makt att röra stenar med sång, skulle jag försökt det. Nu är den enda konst jag kan att fälla tårar. Hjälpsökande klänger jag mig vid dina knän. Tag ej mitt liv i förtid! Jag var den första som sa far till dig, som du sa barn till – först att sitta i ditt knä och ta emot och ge tillbaka ömma smekningar. Då sa du alltid: ”Får jag en gång se dig lycklig, mitt barn, så blomstrande och full av liv som nu?” Jag strök din kind med handen så som jag gör nu och svarade: ”Och du då? Skall jag ta emot dig när du är gammal och återgälda all din ömma omsorg?” Alltsammans detta kommer jag ihåg, men du har glömt det – eftersom du tänker döda mig. Åh – se på mig! Ge mig en blick, en enda kyss – låt mig åtminstone behålla detta minne av dig i döden, far – om mina ord ej kan beveka dig.

Text 3

Då lägger vi korten på bordet då! Nu ska du höra sanningen här! Du vet inte hurdan jag är! Vi har aldrig hållit oss till sanningen i det här huset så mycket som tio minuter i sträck, men nu har jag fått nog! Hör på nu pappa så ska du få höra vad jag går för. Jag satt i fängelse för att jag hade stulit en kostym i Kansas City. Jag har aldrig kommit nån vart för att du har proppat mig så full med högfärd så att jag inte kunde finna mig i att ta order av någon! Där har du felet! Det är fan i mig på tiden att du hör det! Men jag har fått nog nu! Pappa! Jag är inte född till chef, och inte du heller! Jag är inte god för mer än en dollar i timmen pappa! Jag har jobbat i sju stater och aldrig kunnat komma längre! En dollar i timmen, pappa! Förstår du vad jag säger nu? Det är ingen elakhet, det bara är så! Det är så!

Text 4

Gud. Var är du? Kan du inte tala till mig. Gud. Det är inte bara jag. Det är en allmän känsla. Det är vad församlingsborna säger. Dom vill veta var du är. Det är inte roligt längre. Det måste du förstå. Du säger ju aldrig någonting. Javisst, det är vad folk väntar sig, det är underförstått. Men dom tänker också, tänk att han menade allvar med att inte säga ett enda ord. Du, det är din ständiga frånvaro – ja? – att du inte är här – det är det – uppriktigt sagt – somliga börjar tappa sugen. Fattar du? Är det så orimligt? En massa människor har det svårt. Och dom behöver något mer än tystnad. Gud. Förstår du?