Länk till förstasidan

Karin och Jennifer trivs i bubblan på Katrineberg

Det är dags för kostymrepetition. Skådespelardeltagarna på folkhögskolan samlas på scenen i tidstypiska kläder och med välanvända manus i händerna. Det är snart premiär. Då ska alla repliker, entréer och sortier sitta.

Två unga personer lutar sig mot varandra och ler in i kameran.

Karin Lundblad och Jennifer Dahlin studerar på skådespelarlinjen.

Scenen är en lantlig idyll någonstans i det halländska bokskogsbältet. Pjäsen är William Shakespeares ”Som ni vill ha det’’. Rosalind och Celia är två av rollfigurerna och de spelas av Karin Lundblad och Jennifer Dahlin.

Karin kommer från Falkenberg som ligger nära skolan. Hon läste musik på gymnasiet. Efter det gick hon ett år på Löftadalens folkhögskola i Åsa och läste bild och konst.

– Jag var lite inne på att fortsätta med illustration och sådant, men kände att jag ville testa teater först.

Karin hade hört av sina kompisar att kursen var bra och hon visste lite om lärarna på förhand också.

– Jag tycker jättemycket om att gå på folkhögskola, säger Karin, det är en skolform som passar mig. Därför sökte jag hit och nu går jag här.

Teatern har hon haft med sig hela sitt liv. Hon har gått på Paraplyteatern och Storans teaterskola i Falkenberg när hon var liten, sedan var det badminton och sport som gällde ett antal år, men nu ville hon ge teatern en ärlig chans under två år.

– Jag gillar det fysiska med teater, att få jobba mycket med kroppen och gestaltande och berättande. Jag ser min kropp och mig själv som ett instrument.

Jennifer är från Gävle och gick estet/media på gymnasiet. Efter det har hon läst film- och tv-produktion på högskolan i Falun i tre år. En kompis som gick där hade gått här och rekommenderade mig att söka.

– Jag har inte sysslat så mycket med teater tidigare utan det har blivit mest film, säger Jennifer.

Jennifer har regisserat en film ”Vi som inte väntar” som hon beskriver som dystopisk, men hon har även gjort dokumentärer med mera. Men nu är det sedan drygt ett år tillbaka mycket teater på schemat.

– Jag gillar skådespeleri generellt, men har inte så mycket kunskap om teater. För mig är det ett bra sätt att kunna lära av andra, säger Jennifer. Folk här är jätteduktiga. Fastän vi är på olika nivåer är det ingen tävling. Det är bara kul och ett roligt sätt att lära sig nya saker på.

Livet i bubblan

Både Karin och Jennifer beskriver livet på folkhögskola som en bubbla där de kan göra det de gillar tillsammans med andra med samma intressen – 24/7. Samhörigheten blir inte mindre av att de båda har valt att bo på skolans internat.

– Det är jättemysigt! Du bor tillsammans, men ändå inte, säger Jennifer. Vi är en liten grupp som tar hand om varandra. Vill du göra någonting en lördagskväll så är du aldrig ensam. Det är väldigt skönt när du flyttat 8 timmar hemifrån.

– Det har varit mycket fokus från lärarna på att vi ska funka som grupp. Vi ska trivas tillsammans, vara schyssta mot varandra och ha kul ihop, säger Karin. Tillit behövs om du ska funka som skådespelare eller när du ska prestera överhuvudtaget.

Livet i bubblan är lite som ämnena i Shakespeares pjäs; en perfekt tillvaro av glädje, tolerans och kunskap.

Två unga personer kikar fram i bild.

Repetition. Jennifer Dahlin och Karin Lundblad som Celia och Rosalind i ”Som ni vill ha det”.

Nya scener väntar

Så här i mitten på andra läsåret känns framtiden långt borta, men den gör sig påmind med jämna mellanrum.

– Det är väl en liten sorg som ligger i luften, att det är snart är slut, även om det är långt kvar, säger Jennifer. När man går i ettan så har man fortfarande tvåan framför sig.

Några konkreta planer på vad de ska göra efter åren på Katrineberg har de inte. Jennifer vill definitivt fortsätta inom film eller teater, kanske som skådespelare på något sätt. Men hon har inga konkreta planer ännu.

– Jag tänker att jag ska försöka kasta mig ut i verkligheten – helt enkelt.

Karin vill hålla på med något konstnärligt, men är osäker på om det blir som skådespelare på en scen. Dramapedagogik tycker hon hade varit spännande.

– Jag hade gärna jobbat med gruppdynamik, att få människor att testa andra sätt att använda sin kropp och röst på. Det tycker jag är intressant eller så får jag gå tillbaka till att rita och illustrera.

Oavsett vad det blir för Jennifer och Karin så är det en ny scen som väntar, eller som William Shakespeare skrev i ”Som ni vill ha det” 1599. ’’Världen är en scen, och alla män och kvinnor är aktörer, de har sina entréer och sortier…’’

 

Läs mer om skådespelarlinjen.